Kanske är min metod  påbloggen inte den mest vanliga eller uppskattade, men den är unik i alla fall. Nu dränker jag sidan med bilder i detta inlägg istället för med text. 

Med Alex på studsmattan och sedan med nuvanrande favorikkramisen - Kamelen

Vårbilder mitt i sommaren. Med bästisen Zink, och som spårhund av okänt goda dofter i skogen. 

Spanar in ägorna och kolla upp odlingarna

Två spelevinkar på samma matta. Fast en tycker detär roligare med pinnar än med hoppandet. 

I veckan bakade vi bullar, dottern och jag. Efter 100 #bullar och lika många "hallongrottor var vi tvugna att handla lite tårttillbehör. Sagt och gjort till affären!

När vi kom hem hade någon "fikat lite". "Ja, han kom upp helt plötsligt och va ovanligt glad" som husse kommenterade vår frånvaro. "Fikat lite" var så där en tjugo bullar. Kakorna var kvar. 

Under natten vaknade jag av ett flåsande ljud i örat och en stinkande doft i näsan. Aldrig har väl lille, söte, oskyldige Herculez haft så brått in i buskarna och varit så lättad när han kom tillbaka. 

Inga fler bullar till den jycken på ett tag!

Ikväll stod vi och tittade på en räv femton meter bort. Vi såg den först och när den såg oss stannade den och bara stirrade på oss - jättelänge. Sedan sprang den vidare mot vårt hus. Herculez tyckte pöstligt promenaden var mindre viktig. Räven var spännande. Den knakade runt i skogen och var inte direkt ljudlös så vi blev bara tvungna att stanna och lyssna efter den - många gånger. Promenera är ibland verkligen intervallträning, men då inte med 100% - 70%, utan 105% - -5%. Vilket ju egentligen ger ett ganska bra medel. 

Inser i detta nu att jag måste lära mig bloggen via mobilen - det är ju där bilderna är. Hörs igen när jag är med digital!

Det har gått ett och ett halvt år sedan senaste inlägget. OJ!

Han har ju blivit vuxen sen dess. Ja, inte för att det alltid märks, men några nya vanor har vi med i matchen.

Hur ärlig ska man vara i en blogg?

Jo, han får vara i sängen. Inte sova, men gossa lite. När husse hans kommer upp på morgonen vill han inte ens gå ut och kissa först. Han vill ju – naturligtvis! – krama matte. Och om matte nu händelsevis inte är vaken än, så fixas det enkelt om man gnäller lite i örontrakten på henne.

På pappret är det en #retriver vi har, men i verkligheten – jo, vi HAR matsäcken står framme i köket. Han har inte ens nästan knyckt mat ur den. Annat är det med kattmatssäcken – den står inte framme.

Det där med att kanske köra lite viltspår – nja nu ser vi till att ta jakten ur honom varje gång han jagar en kanin på tomten – så, nej det blir nog inte mycket med det. En perfekt #familjehund var vad vi ville ha och det är vad vi har – Varför rubba cirklarna?

Granntjejerna är igång och löper igen. Hur vi märker det? Herculez vill gå samma väg varje morgon – och det är inte den han brukar vilja gå, inte heller den vi brukar gå. Man kan undra om de märker skillnad på vem det är som löper. I vintras var det alla tre på en gång, men nu är yngsta lilla labben först ut. Känner han på doften att det är hans favvo som luktar extra gott? Jag får fråga honom.

På tal om det så måste jag också få förtydliga att jo, jag använder hela meningar – nästan jämt. ”Men HERCULEX nu får du faktiskt ta och SITTA där!” Om han då inte gör det så får han ett lugnt ”SITT” och funkar inte det av någon anledning så kommer den arga rösten på besök och den gillar han inte. Alltså sitter han i regel på första försöket. Eller i ärlighetens namn, just sitter gör han så ofta han kan – det är ju ett enkelt sätt att få både beröm och godis på. ”Hit” hade varit ett bättre exempel. Ska komma ihåg det till nästa gång. Ha det! I ett år eller två….

Den 29 januari 2012 blev dagen för en ny och ganska oväntad derfarenhet. Utställning av hund. Man vet ju som bekant inte vad man gillar föränn man provat runt lite. 

Open Show i Valla. 

Det tog en timme att åka dit. Så nej inte Valla, Valla. Valla i Linköping. Klockan sju en söndagsmorgon avgick Ärtan mot nya äventyr och erfarenheter. 

För att hitta dit krävdes en smula mod. Här var en dörr att passera.  

Herculez tävlade mot brorsan Torrez i Junior 1 och blev fyra. En grön rosett kammades hem och Herculez tuggade fundersamt på den innan vi packade undan den. 

Domaren var imponerande - långsam. 20 bedömda hundar i timmen, var snarare tio.   

Barn med hund var ett inslag innan paus och Alex och Herculez deltog naturligtvis. Idel vitsord och en ny rosett, ett hundben och lite annat fyllde väskan. 

Freestyleuppvisningen visade sig vara något alldeles extra och ytterligare en eventuell aktivitet läggs till listan. 

Efter ytterligare väntan, långtråk och skitsnack var det dags för dagens sista inslag; Brace med syrran Lova. Varför bara hantera en hund i ringen, när man kan ha två? frågade sig Jossan och tog sig an utmaningen. Med en mycket tjejsugen hund i det ena kopplet och just det - en tjej - i det andra måste jag säga att hoon rodde det hela i land med bravur.  

Sedan fick vi samla in dagens skörd som inkluderar andra och elfte pris i lotteriet. En fin ost med knäckebröd och mycket smarriga, kortlivade kakor samt en stol som Alex genast packade upp och parkerade i. Det ätbara är avsmakat och godkänt och stolen utgör just nu en del av tv-rums möblemanget.   

Det var dock inte ur denna hon skötte valet av smilies i detta inlägg.

Nu är jag slut, urvriden och trött!   

En erfarenhet rikare och ganska nöjd med att verkligen har sugit alla godsaker ur denna dag kommer jag nog att sova gott. 

Tänk att när man jobbar hinner man skriva då och då, men när man är ledig då finns det inte tid. Tiden ja, den går så fort när man har en liten hemma. Nu förtiden är det ingen lite valp vi har. Det är en stor och tidvis sjövild galning som bor os oss.

Herculez har inget emot att åka bil - dvs så länge han har ett knä att vila huvudet i.

Herculez första dagen hos oss och Herculez med syskon ett par veckor innan kan kom. Han har dubblat sin vikt sedan dess.

Idag regnade det så vi gick inte ut på förmiddagen och på eftermiddagen betalade vi priset. Vi gav upp och gick ut på promenad till morfar och mormor. Lill-Klas hälsade inte ens, men Herculez var lika glad för det. Efter att ha skällt ut Lill-Klas för sin oförskämdhet drog ha glatt vidare i livet.

När Louise sade något om att Zink skulle behöva rasa av sig lite så löste vi det på ett sätt som var bra för alla. Dvs Hercules fick komma in och leka en stund. Det ger resultat må jag säga. Elsa höll i kopplet på hemvägen och sade något om.. ”il tir pas du tout comme un chien que je connais  á la maison.” Det tog vi som en komplimang, både Herculez och jag.

Så här trött blir man av att leka med kusinerna. Visst har han rört på sig, men aktiviteten är den samma hela tiden.  

Trotsåldern kommer allt närmre. Inkallningen haltar helt plötsligt, som om han vore en tax eller nåt. Sedan sprutan äter han inte ens som en Retriver.  Allt oftare får vi avbryta honom ridande på taxen Ozzy och han blir allt stöddigare. I böckerna stod det något om att det är bra att träffa en ”erfaren” tik, vad nu det är. Men vi har konstaterat att Helga är alldeles för snäll, Pärlan är alldeles för vild – även om hon sätter honom på plats med jämna mellanrum. Vi har lagt in en stöt mot Lyxa, det blir nog en bra tik att umgås med när han tror sig vara stor och stöddig.
  Han ska ju träffa mamma och mormor & co om en vecka eller så, de kanske också kan tala om för honom att an fortfarande bara är en liten skrutt. Vi kommer också att få kämpa med den är rackaren.

Bevisen!

Bara en sån sak som att det Elsa säger på svenska är ”Nej”, ”Sitt”, ”Stanna” och vi väntar att sista timmen även ska innefatta ”loss”, men förhoppningsvis inte ”Sluta bita” och ”ner” eftersom hon fortfarande är lite rädd efter att ha blivit biten – men det var ju av en schweizisk hund!

Mycket av det vi har för oss hade vi för oss när vi hade bebisar i familjen. Mattider och kost samt aptit diskuteras och analyseras grundligt liksom återkommande samtal om avföringens konsistens.
  Å andra sidan har vi inte tidigare, med något av våra barn, behövt konstatera att man blir lös i magen av att äta murbruk, kaninmat går osmält genom systemet liksom körsbärskärnorna gör. 
  Å andra sidan har inte barnen uppskattat hårborsten som Herculez gör, men de har bitit lika frenetiskt i den som han.

Leka är kul, men med vad? Fösta golfrundan är avklarad och Älgen, den är fin den.

Ber att få återkomma med tema som "Vad Herculez gillar del 2", Herculez 4-fota vänner, Sovvanor och skogsvanor kan kanske också få plats om jag kommer igång igen.   

Att leka jordfräs gör en lite valp lycklig, men matte är inte alltid lika glad. Efter att ha gjort ett alldeles för litet plant hål vi första försöket har han glatt tagit igen det genom att entusiastiskt försökt gräva upp en hel pion och allvarligt hota mina sparrisärtor. Jag vill gärna ha en chans att få se vad sparrisärtor är för något. Nu har jag dokumenterat de vackra blommorna så jag minns dem om olyck..- jag menar Herculez är framme.

Man hittar dessutom en massa spännande saker i trädgården. Bunkar, krukor och spadar, för att inte tala om när han sprang iväg med sekatören i högsta hugg.

Han har nog inte förstått det där med spade och kruka, för han bär de inte till samma ställe. Spaden hamnar gärna inne i hagen och krukan mosad en bit från där han hittade den.

Ogräshavet vid boden var tyvärr inte lika intressant för jordfräsen som pumpaplantor och klena klematisars rotsystem.

Kaniner är spännande. Den dagliga repningen deltar Herculez entusiastiskt i. Han har en förkärlek att repa ur lådan istället för till lådan som vi andra föredrar, men han deltar så vi klagar inte. Flera gånger har han provsmakat både klöver och maskrosor, men hur glatt han än tuggar på dem så syns det lång väg att han inte förstår Blommans fixering vid dem.

Häromdagen nosade han på Blomman som åt rakt ur lådan med stor koncentration – Ang gömde sig så långt bort som möjligt. När hon inte uppmärksammade honom så som han anser att han borde bli uppmärksammad gnydde han och hoppade ned på frambenen i en tydlig lek-med-mig. Inget rubbade Blommans tuggande. Då drog han fram sitt trumfkort och skällde ut henne, men inte ens det gav någon reaktion. Då nosade han på de där mystiska maskrosbladen igen, och smakade lite. Det gick nästan att se hur han förbryllat skakade huvudet i förundran.

Bruno och Sten Sture är mycket roligare så tillvida att de springer runt i buren om man skäller på dem eller springer runt hörnet på deras bur. Men man måste vara snabb, de där mattarna låter honom inte jagar runt med kaninerna som han skulle vilja. Stumpen och Blomman är de enda som kommer fram och tålmodigt nosar på det nya busfröet. Igår åt Blomman och Herculez på samma blad, en på varje sida nätet. En njutningsfullt och en nyfiket förbryllad.

Det som gör en lite valp riktigt, riktigt, riktigt glad är att få vara med och hänga tvätten. Matlagning, städning och vattna tomater i all ära, men hänga tvätten slår ut dem alla, utan tvekan. Det är de prassliga IKEA-kassarna, de våta stumporna och att man kan springa runt, runt, runt vid torkvindan. Det är så att det är svårt att inte krypa ur skinnet. Regndagar är därför inte Herculez favoritdagar. Det ska vara soligt med lätt blåst så att husse och matte tvättar mycket. Det är bra dagar det!

Som en två-åring smakar han på allt. Igår trodde jag han ätit upp mobilfodralet jag nålband i våras. När han kom med tränålen i munnen var jag övertygar och började fundera över hur har skulle kunna bajsa ut den – naturmaterial eller ej. Imorse hittade jag lyckligtvis fodralet – vältuggat – i en av hans gömmor. Annars hittar han det mesta, nyss luktade han av Alexandras nya läppbalsam som fick sig en omgång av hundtänderna. Kartong är en gnagarfavorit som konkurrerar ut de där tråkiga tuggbenen varje gång. Man kan vifta med ben och pipiga älgar bäst man vill – har Herculez en kartong så väljer han den – garanterat!

Gnagandet är så desperat att om inget annat finns att gnaga på så väljer denne lille galning sitt eget ben. Om man nu inte får gnaga på andra får man väl ta en tugga på sig själv…

Våra vanligaste förmaningar är ”loss”, ”aj”och ”nej”. ”Duktig hund”, ”var så god” och ”tack” är inte lika effektiva som pipan, men så småningom ska han nog gilla dem också.

Det är fullt upp med en liten hund i huset. Det är mycket som ska testas, smakas och beskådas. 

Herculez var ute på sin andra promenad igår och betedde sig som ett riktigt proffs. Stolt och nyfiken gav han sig ut på samma väg som dagen innan. Att Jossan stod och lockade en bit bort gjorde nog sitt till, men vi anser att han är sååååååå duktig.

Fotboll är kul - men jobbigt

Framåt kvällen kom åskan. Den höll sig på avstånd och i det svalare vädret var hela familjen ut och spelade boll. Herculez var domare och befann sig oftast bredvid målet, men ibland mitt på mållinjen. En försvårande faktor för anfallare liksom för målvakt. 
  Morbror kom förbi och lekte på gräsmattan ett tag. Han retades vilt med Josefin och fick Herculez att göra allt han inte skulle göra.  Inklusive att bita honom i det välrakade skägget. Det är klart om man har en stor och bufflig labbe hemma var detta ett lättsamt inslag i tillvaron. 

Lite inkallningsövningar med pipan och lite kvällsmat senare hjälpte Herculez villigt till att vattna odlingarna innan han lät Jossan kamma honom. Han sov gott lite väl tidigt på kvällen, men det var inga problem att somna om med lite välling i magen. 

Innan han somnade skälde han dock ut den droppande duschen efter noter. Som om han aldrig varit med om något så oförskämt som en droppande dusch. 

När han mitt i natten behöve ut och kissa så var åskan mitt över oss. När jag öppnade dörren möttes vi av en dundersmäll, men Herculez brydde sig inte - han var ju kissnödig! 

Nya vänner på gatan

Idag har Herculez träffat nya vänner. VI gick en kort promenad hem till Helga och Pärlan. Herculez är redan större än Pärlan, men hon visade snabbt vem som är bossen i den trädgården. Efter bara en stund var han med i leken och hade vansinnigt roligt med tjejerna. 

I veckan får vi beöka killflocken och se om Zink och Ozzy är lika roliga att leka med. 

Efter att ha varit nervösa och förväntansfulla om vartannat i veckor var det äntligen dags i torsdags. Liten, lurvig och bedårande. Nyfiken, uppmärksam och smidig som en flodhäst. Kissnödig, hungrig och trött. Herculez i ett nötskal.

Första dagen var ett bra tillfälle att introducera både katter och kaniner, för han var så uppe i allt nytt att han helt enkelt valde att ignorera dem. Framåt nattkröken, eller nattkissningen, började han dock förfölja Bella, så till den milda grad att han glömde bajsa ute, och lade en hög innanför dörren.

Han har också försökt leka kattlekar, men förstår sig inte riktigt på poängen. Det är ju mycket roligare att bära snöret själv än att bara jaga det. Och den där flugan hon är så fixerad vid, det förstår Herculez inte alls tjusningen med.

Curris däremot har vi bara sett på håll sedan Herculez flyttade in. Men vår gamle farbror har tagit hand om två kattungar med föredömligt tålamod och vi har förhoppningen om att det blir han som så småningom lär upp en riktig råttjägare till. Eller hoppas vi verkligen på det?

Att bli buren i en trapp är inte kul så natt två bäddade i åt Patrik i groventrén, eller hundhörnan. Vi turas om att ta nattpasset. Första natten skulle han sova på golvet bredvid dubbelsängen. Alex och Patrik hade som vanligt bytt plats. Efter en timme vaknade jag av att han låg tvärs över Alexandra, alltså inte alls på golvet, utan i sängen. Tänkte nåja, han får väl sova i sängen om det blir lugnt.

Efter någon timme vaknade Alex för att gå på toa. En lycklig valp hälsade henne välkommen tillbaka och ville sova nära. Mer sovande än vaken skickade Alex helt sonika ned på golvet – och där blev han kvar. Efter kisspausen sov han resten av natten under sängen istället för på filten från Guldglimman.

Första dagen, Skolavslutningen.

Ingen skolavslutning för Herculez, men en massa spring på oss andra. Lyckligtvis var han aldrig ensam, inte ens några sekunder. Han var ensam ute i flera minuter när jag hämtade kaffe och han var upptagen med att jaga en spindel – det bor nog en liten katt i honom i alla fall – annars följde han någon troget i hälarna hela dagen.

Koppelträning stod på schemat. En koppellängd i taget och den lilla promenaden på hundra meter till mormor tog bara tio minuter. Om vi övade koppel eller inkallning är också något att diskutera. Men med tre mattar med sig så tyckte Herculez vi var på ett spännande äventyr.

Han ägnade sig mest åt sitt tuggben, men gick ett par varv bland vävstolarna innan han tog upp diskussionen om huruvida han borde få tugga i sig en härva yllegarn. Alex vann den diskussionen. En kisspaus på dörrmattan innan vi gick hem för att äta middag.

Sedan fick han vara inne själv i flera minuter medan vi spelade brännboll. Han upptäckte att han kunde se oss både från hundgården och genom nätdörren. Som hämnd för att han inte fick vara med kissade han naturligtvis lite inne.

   Mamma Hilda

I köket finns mat. Förhoppningsfullt följer han våra minsta rörelse i det rummet. Med katt-, kanin- och hundmat i samma låda springer vi ofta i paradislådan. Kattmat har han förstås reda provat eftersom det fanns ett par bitar kvar i en springa å köksgolvet. Det var inte så dumt. Kaninmaten däremot utgår jag från att han ser som ointressant. Han har ju dock inte provat den än, så han har hoppet om osmakade godbitar kvar.

Bilderna är från Guldglimman och ett tidigare besök - så alla är inte Herculez, även om de är söta allihop.

Med valpböckerna i högsta hugg lades en strategi upp. Inget hoppande och inget bitande, lugn hund innan maten serveras, koppel, kontakt och inkallning tränas först. Inte ambitiöst alls! Men vi är fyra och han är bara en, oddsen är på vår sida – ännu. ”Loss” kommer också att tränas frekvent har vi insett – men det är ju inte med på ”listan”, hur ska det gå?

Ny dag – nya utmaningar

Idag ska vi leva upp till gårdagens strategi. Vi kommer nog att sova gott ikväll.